Inom projektet Science Generation har tre Europeiska näringsspecialister intervjuats angående hälsoproblem som beror på diet och matvanor. De berättade om de problem som finns i respektive land (Frankrike, Italien och Sverige) och om hur det ser ut på en Europanivå. De intervjuade är:

Professor Åke Bruce, läkare och forskare, specialist inom nutrition hos Livsmedelsverket,

Professor Arnaud Basdevant, professor i nutrition vid Paris Universitet VI, chef för Nutritionsavdelningen vid Hôtel-Dieu Sjukhuset i Paris,

Professor Nicola Sorrentino, nutritionist och professor vid Pavia Universitetet i Italien.

Experterna är överens om att fetma, och mer generellt, sjukdomar som är associerade med en obalanserad diet ökar. Samtidigt som människor konsumerar mer kalorier så tränar och rör de sig mindre. Medvetenheten om hur farliga ohälsosamma matvanor är växer bland allmänheten i de tre ovan nämnda länderna. Offentliga myndigheter tar initiativ för att motverka trenden med ökande hälsoproblem beroende på befolkningens matvanor. Europa har dessutom en möjlighet att lära sig av det dåliga exempel som USA utgör. I USA är konsekvenserna av nya, ohälsosamma matvanor kända sedan länge och utvecklingen har pågått många år längre än i de Europeiska länderna. Om effektiva åtgärder inte genomförs inom rimlig tid, kommer denna utveckling även att ses i Europa om tio, tjugo år. Vi måste lära oss att hantera det överflöd av mat som konstant omger oss. Speciellt eftersom vi samtidigt ser en minskande fysisk aktivitet hos befolkningen.

	Vad är de viktigaste orosmomenten när det gäller hälsofrågor eller problem som hör ihop med matvanorna i ditt land?
	Kan man säga att fetma har nått epidemiska proportioner i ditt land?
	Vad tror du denna ökning av fetma beror på? Beror den på förändringar av matvanorna eller på minskad fysisk aktivitet?
	Kan du förklara varför man inte längre lägger lika stor vikt vid att minska saltintaget för personer som har högt blodtryck?
	Är vissa åldersgrupper eller socialekonomiska grupper mer (eller mindre) i riskzonen?
	Förutom fetma, vilka andra hälsoproblem eller sjukdomar kan bero på en ohälsosam diet?
	Hur har matvanorna ändrats de senaste decennierna?
	Vilka är de positiva tendenserna när det gäller matvanor under de senaste decennierna?
	Vilken inställning har de offentliga hälsomyndigheterna med tanke på de hälsoproblem som är kopplade till diet? Organiseras offentliga hälsokampanjer?
	Hur fastställs officiella riktlinjer?
	Har allmänheten blivit medveten om den åsikt som nutritionister och hälsomyndigheter har om kosten?
	Vilka råd skulle du ge för att ändra mat vanorna till det bättre i ditt land?

Vad är de viktigaste orosmomenten när det gäller hälsofrågor eller problem som hör ihop med matvanorna i ditt land?

Pr. Bruce: I Sverige har vi samma problem som i de flesta rika länderna i väst. De nuvarande problemen består av en obalans mellan den energi vi konsumerar och den energi som vi förbrukar; mer kalorier konsumeras än förbrukas. Intaget av fett är för högt, likaså intaget av mättade fettsyror. Däremot är intaget av frukt och grönsaker, som hjälper till att balansera dieten, för lågt.

Pr. Basdevant: Problemen är mycket varierande. Vi får inte glömma antalet undernärda patienter på sjukhus och institutioner, särskilt bland äldre. Men de huvudsakliga bekymren förutom effekterna av alkoholism är cancer, fetma och dess efterverkningar, ätstörningar som kan leda till undernäring, järn- och kalkbrist hos vissa befolkningsgrupper och allergier. Det är ett välkänt faktum att felaktiga matvanor kan leda till att man utvecklar många olika typer av cancer. Detta är resultatet av dieter som innehåller för mycket alkohol och inte tillräckligt med frukt, grönsaker och fibrer. Cancer är därför det viktigaste problemet. Det är dessutom så att i länder som USA, går ökningen av fetma hand-i-hand med ett ökande antal cancerfall.

Här är några andra fakta som vi vet med säkerhet: när antalet fall av fetma ökar så ökar även komplikationerna, särskilt diabetes, högt blodtryck, ämnesomsättningsrubbningar och för höga kolesterol- och triglyceridhalter. När befolkningen ökar i vikt blir fler diabetiker. Nittio procent av diabetesfallen kan kopplas samman med övervikt och en stillasittande livsstil.

Pr. Sorrentino: Fetma är det största problemet. Bland den vuxna befolkningen i Italien har fyra miljoner människor fetma och 16 miljoner är överviktiga. Detta motsvarar en 25 procentig ökning på 10 år. Räknat på hela vuxna befolkningen har 9,2% av männen och 8,8% av kvinnorna fetma och 42,4% av männen och 26% av kvinnorna är överviktiga.

Fetma är kopplat till sjukdom: hjärt- och kärlsjukdom, högt blodtryck, typ II diabetes (d.v.s. diabetes som man drabbas av i vuxen ålder), gallsten, andningssvårigheter, reumatism m.m. Dessutom är en försämrad diet är kopplad till utveckling av cancertumörer. Hälsan är i fara om en person har följande tre tillstånd: hjärtsjukdom, diabetes och högt blodtryck. Bland vuxna i Italien har 14,8% över 18 års ålder två av dessa tre tillstånd och 2% har alla tre.

Kan man säga att fetma har nått epidemiska proportioner i ditt land?

Pr. Basdevant: Om vi talar om en ökning av förekomsten och spridningen av fetma i de olika europeiska regionerna och länderna så måste vi säga ja. WHO talar om en fetma epidemi. Frankrike är faktiskt bara i initialstadiet av detta fenomen, men vi ser en klar och tydlig ökning av antalet fetmafall. Förekomsten av fetma bland barn dubbleras vart femtonde år. Med andra ord, 12 till 14% av barnen drabbas av fetma idag, för 15 år sedan var andelen endast 6% och för 30 år sedan 3%. När det gäller vuxna är siffran 11% jämfört med 8% för sex år sedan. Vi kan speciellt observera en ökad förekomst av de mest extrema formerna av fetma. Vi kan också notera att omfattningen av fetma är mycket högre bland den delen av befolkningen som redan lever under ogynnsamma förhållanden. Detta betyder att inte alla regioner, åldersgrupper, och sociala grupper drabbas.

Frankrike är mindre drabbat av fetmaepidemin än länder som USA eller Storbritannien. Om vi lyckas stoppa ökningen idag, kommer utbredningen att stanna vid en acceptabel nivå i framtiden. Vi är ännu inte i samma situation som USA där ett av tre eller fyra barn lider av fetma, men vi kommer att nå denna nivå 2020 eller 2025 om vi inte gör någonting för att motverka den nuvarande trenden. Det som väntar oss borde få oss att agera – och att agera med framgång – utan indirekta skador!

Pr. Bruce: Ja, det kan man. Jag tycker att ”epidemi” är den korrekta termen. Nutritionister har varit medvetna om detta problem ett tag. Tidigare var det emellertid så att andra problemaspekter kopplade till kost och hälsa prioriterades eller var det huvudsakliga bekymret man fokuserade på (såsom kopplingarna: fetma och hjärt- och kärlsjukdomar eller diet och cancer). Det är faktiskt bara de senaste två, tre åren som fetma och överviktsfenomenet i sig har kommit att hamna i fokus för nutritionisterna.

Pr. Sorrentino: Ja, vi kan tala om en “allmän epidemi”, om man tar i beräkning att 36% av alla barn i Italien är överviktiga eller lider av fetma av olika anledningar. Detta beror bland annat på att man hoppar över måltider, äter ”skräpmat”, dricker drycker som innehåller mycket socker, äter sockerrika frukostflingor, snacks, chips och så vidare. Problemet är även kopplat till det faktum att barnen sitter still för mycket, de tittar på TV istället för att träna.

Pr. Basdevant: Detta är ett mycket komplext fenomen med flera orsaker och som bara delvis kan förklaras. Den första orsaken är utan tvekan den stillasittande livsstilen och minskad fysisk aktivitet. Olika kopplingar mellan en viss diet och fetma diskuteras och olika uppfattningar finns. Vad vi vet är att dieter som innebär stort kalori intag – många kalorier per volymenhet, vare sig det är dryck eller mat – gynnar uppkomst av fetma. En annan viktig orsak är förändringar av matvanorna, ett exempel är att äta mellan målen. Dessa förändringar skapas av en kombination av frestelse, humör eller till och med stress. Att regler och kunskap när det gäller matvanor inte överförs som tidigare spelar också roll.

Pr. Basdevant: Generellt sett så är man mer släpphänt när det gäller att be patienten att se över sina matvanor om man har en medicin som är effektiv vid behandling av tillstånd som till exempel vid högt blodtryck. Eftersom det numer finns effektiva mediciner som sänker blodtrycket, har frågan om salt kommit i andra hand. Men egentligen så är det viktigt eftersom vi vet att ett begränsat saltintag gör behandlingen mer effektiv.

Pr. Sorrentino: Det finns ofta ett samband mellan dåliga matvanor, brist på kunskap om vad som är bra mat och svaga ekonomiska förhållanden. Det faktum att många mödrar arbetar utanför hemmet inverkar också: de är trötta när de kommer hem på kvällen, och lagar måltider såsom stekt mat som är lätt att göra i ordning istället för traditionella måltider.

Pr. Bruce: Den största oron gäller barn och tonåringar. Vi fokuserar särkilt på dem. Det bör tilläggas att sociala och ekonomiska aspekter också spelar en roll när det gäller matvanor. Det finns delar av Stockholm där många har det sämre ställt än befolkningsgenomsnittet. Av olika anledningar befarar vi att man i dessa områden inte tar till sig de råd eller rekommendationer kring kost som ges. Det finns fler barn och tonåringar i dessa områden än i områden där fler har det bättre ställt (vi vet detta genom skolans inskrivningssiffror). Det är därför så att de socioekonomiska faktorerna ytterligare förstärker oron för dessa barn och unga vuxnas näringsmässiga välfärd. Antalet fall av överviktiga barn och barnfetma har ökat mycket snabbt de senaste åren, särskilt i befolkningsgrupper med en lägre socioekonomisk nivå.

De senaste studierna i Stockholm visar att 11% av 15 åriga pojkar och 15% av flickorna är överviktiga. Fetma är tre gånger mer vanligt bland flickor med lågutbildade mödrar än för flickor om modern har en bra utbildning, motsvarande siffra för pojkar är två gånger mer.
I en annan studie om 9-10 åriga pojkar och flickor, visade det sig att utbredningen av fetma och övervikt var ungefär 30 % i områden som domineras av en befolkning som tillhör en lägre socioekonomiskt nivå, medan den var bara ungefär 5 % i områden med många mycket välbeställda.

Dessutom, har vi ett annat specifikt svenskt problem som inte har med riskgrupperna som sådana att göra, utan med de finansiella tillgångarna som står till förfogande för vissa län. Den svenska politiska organisationen innebär att de olika landstingen är relativt självständiga. Olika landsting allokerar således olika mycket pengar till fetma kliniker. Följaktligen, är det inte bara så att vissa befolkningsgruppen är mer i riskzonen, utan även så att möjligheterna till behandling varierar i olika regioner beroende på att olika mycket resurser sätts av för ändamålet i olika län.

Pr. Basdevant: Många människor lider av allergier. Detta är ett område som man vet lite om men som utan tvivel är mer viktigt än vad vi tror det är och som förtjänar mycket mer uppmärksamhet. Vi saknar epidemiologiska data och förklaringar men närings- och offentliga hälsospecialister är särskilt vaksamma när det gäller allergier.
Ö verdriven konsumtion av salt är också ett verkligt problem Vi hör mindre angående salt i media nu förtiden men olika organisationer och industriledare har gjort verkliga insatser att försöka hitta lösningar, till exempel för att minska saltinnehållet i bröd.

Pr. Sorrentino: Andra ätstörningar inkluderar anorexis och bulimi, vilket särskilt drabbar unga kvinnor i Italien. Unga människor i åldersgruppen 15 till 25 är i riskzonen. Ätstörningar har drabbat 65,000 människor och 8,500 nya fall rapporteras varje år. Det är 10 fler kvinnor än män som har en ätstörning. Det är emellertid svårt att diagnostisera ätstörning hos män, vilket kanske beror på att det är svårt att känna igen problemet när det är en manlig patient.

I hälften av fallen med ätstörningar har ingen specifik diagnos ställts.

Pr. Bruce: Regeringens kommitté angående dietfrågor bildades 1970. Den har speciellt pekat på samband mellan hjärt- och kärlsjukdomar och diet, mellan diet och cancer liksom det komplicerade samband som finns mellan diet och benskörhet (tillsammans med andra faktorer). Som ett direkt resultat av överkonsumtion av natrium, som finns i salt, är högt blodtryck ett dietrelaterat hälsoproblem. Kommittén har också uppmärksammat att problem med tänderna är mer vanligt än förr. Detta hänger ihop med den ökade konsumtionen av socker i vår dagliga diet. Man har också konstaterat samband mellan övervikt och fetma med två andra sjukdomar som är direkt relaterade till dessa hälsoproblem: metabola syndromet och diabetes som man drabbas av i vuxen ålder. Båda dessa tillstånd är inte bara mer vanliga nuförtiden utan visar sig även vid allt yngre åldrar.

Pr. Basdevant: Till att börja med, innehåller vår diet mer kalorier, detta hör samman med en minskning av konsumtionen av frukt och grönsaker. En andra viktig förändring som är en vändpunkt i mänsklighetens utveckling, är den ökande tillgången av matprodukter jämfört med förr. Invånarna i de ekonomiskt framgångsrika länderna har aldrig haft en så gott som obegränsad tillgång på mat under en så lång tid. Den stora majoriteten av våra medinnevånare kan äta hur mycket de vill av produkter som är ofarliga, lätta att förvara och som smakar gott.

Den tredje orsaken är en ändring i hur vi konsumerar mat jämfört med hur det var tidigare. Många människor har fastnat i trenden som går mot snabb mat och har ändrat matvanorna för att passa in i deras arbete, livsstil o.s.v. Vi måste nu hitta nya vägar att hantera våra måltider, en ny matmodell.
Vi är i en period av förändring och vi behöver en bra tioårsperiod innan vi kan hitta en matmodell som är anpassad till vår nya livsstil.

Pr. Sorrentino: Det beror på många anledningar varför matvanorna har ändrats så dramatiskt de senaste 40 åren: jordbrukets utveckling och framsteg, teknologiska omdaningar, annonsering, ändrade ekonomiska förhållanden och det faktum att idag är det mycket lättare att ha tillgång till ovanlig mat och mat som är mer förädlad.

Undernäring är inte ett problem i västvärlden istället äter människor för mycket. TV har en mycket stark påverkan, om TV annonser påverkar vuxna som borde vara medvetna om att de blir manipulerade, tänk bara vad den gör mot barnen!

Pr. Basdevant: Det första är en minskning i dödligheten för nyfödda tack vare att maten är säkrare. För det andra har vi upplevt en spektakulär ökning i människans livslängd och maten har spelat en viktig roll i denna utveckling. För det tredje, tillgång på mat har blivit mycket mer demokratisk och färre lider av brister. I början av 1900-talet upplevde vårt land fortfarande perioder av svält. Efter 1950, har vi kommit in i en era som betecknas av tillgång på mat och som har övergått till extremt överflöd. Nu befinner vi oss i en mycket aktivt period där vi ser en enormt positiv utveckling av folkhälsan tack vare förbättrad mat. Detta går hand-i-hand med sekundära effekter såsom fetma och ökningen i ämnesomsättningssjukdomar, ”plethora”, med hjärt- och kärlsjukdomar som konsekvens.

Pr. Bruce: Tyvärr finns inte pålitlig data om förändringar i allmänhetens matvanor. Generellt sett tyder de stora studierna som gjorts på hela befolkningen under 1987 och 1997 att det har skett små förändringar i svenskens matvanor. Det har varit en liten minskning i intaget av fett och en liten ökning i konsumtionen av frukt och grönsaker. Inga verkliga förändringar i konsumtionen av socker har upptäcktas. Men, för att riktigt analysera förändringarna i matvanor, skulle vi behöva granska mer socioekonomiska data. Man behöver analysera specifika data för delar av populationen och därmed kunna göra korsreferenser. Sådana data finns inte idag. Förhoppningsvis kan vi göra om den sista landsomfattande kartläggningen inom några år.

Pr. Bruce: De offentliga hälsomyndigheterna är medvetna om problematiken och vill göra något åt det. Nyligen beställde myndigheterna en studie för att ta fram en plan för hur föreslag och rekommendationer arbetas fram av diet och näringsexperter och hur man ska få till stånd hälsosammare matvanor. Detta projekt är ett betydelsefullt nationellt åtagande. I mars kommer det att ske en utfrågning i Stockholm med några av de departement som är involverade i projektet och andra viktiga aktörer med intressen inom detta område, d.v.s. alla som har med matfrågor och fysisk aktivitet att göra. Bland andra kommer de som medverkar att vara representanter från matproducenter, livsmedelsförsäljningsföretag, snabbmatsföretag, företag och organisationer inom sport och motionsområdet, representanter för matleveransservice, restauranger, mataffärer, stadsplanering och utbildning. Varje grupp kommer att presentera sin verksamhet och lämna förslag på vad de anser bör göras kollektivt för att hitta lösningar på de problem som kan relateras till kost och näring.

Pr. Sorrentino: Italiens nationella hälsovård kostar 22.8 miljarder euro per år till. Detta motsvarar ca 6-7% av hela nationella budgeten. Av dessa 22.8 miljarder euro, går över hälften (65%) till sjukhuskostnader. Vi får inte glömma att det finns mycket starka ekonomiska argumentet för att förbättra matvanorna hos befolkningen, vilket är mycket viktigt.

Hälsoministeriet har nyligen föreslagit ett projekt med målet att arbeta fram en överenskommelse med matproducenter, förpackningsföretag och restauranger rörande portionsstorleken för att minska storleken på de portioner som serveras. Ju mer mat människor har på sina tallrikar ju mer äter de och nu varierar t.ex. portionsstorleken mellan norra och södra Italien.

Andra offentliga hälsoinitiativ gäller en tydligare märkning. År 2003, utfärdade Jordbrukspolitikministeriet ett dekret rörande mat och märkning: till exempel, måste det stå hur mycket koffein produkten innehåller, mat som innehåller kött måste ange om det är fläsk, kött eller höns, etiketter på frusen mat måste klargöra procenthalten av is av den totala vikten osv.

För att uppmuntra till bättre matvanor organiseras kampanjer. Det är olika myndigheter, hälso- och jordbruksministeriet, olika Italienska regioner, provinser, kommuner, universitet och även privata företag som organiserar dessa. Problemet är att det inte finns någon samordning mellan aktiviteterna och inget gemensamt mål. Trots att jag är specialist inom detta område, händer det ofta att jag inte vet om dessa satsningar. Om specialisterna inte vet, vem vet då? Det saknas kommunikation och samordning mellan offentliga hälsoorganisationer när det gäller kampanjer kring matfrågor.

Pr. Bruce: Regeringen kommer att acceptera den kommande rapportens rekommendationer. Regeringen har betalat för detta stora arbete och deltar även aktivt i arbetet med detta. En engelsk översättning av arbetet har även beställts.

Pr. Basdevant: Frankrike är särskilt medvetet om dessa problem och en nationell näringshälsoplan initierades faktiskt år 2000. Bernard Koucher var ansvarig för beslutet och hans initiativ har följts upp av de ministrar som har kommit efter honom, särskilt J.M. Mattei. Oberoende av politiska förändringar så har målet och resurserna kvarstått. En viktig aspekt är att jordbruksministeriet, utbildningsministeriet, inrikesministeriet etc. har samlats i det gemensamma arbetet kring denna fråga.

Resultaten kan naturligtvis inte utvärderas efter endast tre år. För att mäta genomslaget måste tiotals år ha gått. Ett är säkert: informationsmeddelanden är inte tillräckliga för att ändra fransmännens matvanor. Vi behöver mobilisera alla som kan påverka situationen och tonvikten ska ligga på företagsledare och media. Jag och mina kollegor har till exempel deltagit i en debatt angående matreklam på TV med barn som målgrupp och vid en diskussion om varuautomater i skolor. Fast jag betraktar dessa aktioner som viktiga så måste vi gå vidare. Problemet är att lyckas med effektiva kampanjer riktade till de mest sårbara grupperna av befolkningen och som också är de svåraste att nå. Detta är en av de viktigaste utmaningarna just nu.

Jag skulle också vilja poängtera att den drivkraft som finns på den nationella nivån kan vara mycket effektiv om den följs upp på region- och kommunnivå vilket vi ser nu. Ett exempel är att man i några städer granskar de regler som gäller transport- eller sportmöjligheter för unga. Många initiativ sker inom skolorna (vilket kallas DRASS). Vi behöver ett nationellt initiativ med lokal vidareförankring och människor som är motiverade att hitta egna lösningar. Det pågår mycket diskussion kring politiken om näringsfrågorna i Senaten, Nationella Rådet eller vid det franska planeringskontoret. Vi ser ett nytt fenomen.

Pr. Sorrentino: Tack vare media har många människor förstått det grundläggande budskapet om att om du äter bra så lever du längre. Detta budskap når emellertid bara de som läser tidningarna eller tittar på TV. Det har definitivt inte nått alla grupper i befolkningen. Generellt sett så är det befolkningen i den övre socioekonomiska nivån som är medvetna om detta.

Pr. Bruce: De flesta människor, och speciellt de som tillhör de övre socioekonomiska grupperna av befolkningen, är medvetna om hälsomyndigheternas budskap. Många av de största svenska tidningarna har nyligen publicerat artiklar med budskap om dessa frågor eller med kritiska analyser om matvanor och diet. Även om en del är omedvetna om nutritionisternas rekommendationer så är allmänheten medveten om de problem som är associerade med en felaktig kost. Vi önskar vi kunde påverka de som tillhör den lägre delen av den socioekonomiska skalan. Det finns troligtvis en viss medvetenhet om problemet och kanske till och med om de rekommendationer som finns även hos dessa befolkningsgrupper, men i vilken utsträckning man tar hänsyn till dessa, det är en annan fråga. Att nå dessa grupper är en av utmaningarna som vi ska arbeta med i det nuvarande projektet.

Pr. Bruce: Först, skulle jag rekommendera en större konsumtion av frukt och grönsaker och annan mat som innehåller mycket mikronäringsämnen. Ytterliggare råd skulle gälla att fokusera på att begränsa konsumtionen av produkter med tomma kalorier som godis, läsk, och snabbmat och även att minska intaget av salt.

När det gäller fett, speciellt mättat fett, vill jag föreslå att man väljer produkter som innehåller en mindre mängd fett. Tack vare Livsmedelsverket började Sverige 1989 att märka sådana produkter med en igenkännbar symbol, ett vitt nyckelhål på grön eller svart bakgrund. Märkningen betyder att dessa produkter är ett bättre alternativ inom de problematiska matgrupperna som till exempel mjölk, smörgåsmargarin, ost, och olika köttprodukter. Produkter som har en naturligt låg fetthalt eller är rika på fibrer, kött, fisk, frukt, och grönsaker har ingen märkning.

Det är mycket svårt att åstadkomma en förändring på nationell nivå. Det beror på att det är så många internationella faktorer och internationella företag som finns med i ekvationen. Enligt min åsikt så måste förändringarna ske på en Europeisk nivå, i samarbete med och inte i opposition mot producenterna. Det skulle vara en bra idé om alla inblandade sätter sig ner och går igenom vad vi är, och inte är överens om. Att ha ett globalt eller i alla fall ett Samuropeiskt perspektiv är nödvändigt. Att utveckla ett sådant perspektiv kan visa sig svårt eftersom ohälsosamma matkonsumtionsmönster är olika i olika länder. Men å andra sidan finns redan näringsbaserade rekommendationer som är globalt accepterade.

Pr. Basdevant: I Frankrike summerar den “Nationella närings-hälso planen” vad allmänheten tycker. Vårt förslag baseras på sunt förnuft. Det viktigaste är att äta frukt och grönsaker och att ta del i någon form av fysisk aktivitet, även om det är måttligt. Vi hoppas att vi kommer att kunna observera en ökad fysisk aktivitet istället för minskad aktivitet i Frankrike om tio år, och att människor kommer att äta mer och mer frukt och grönsaker. Vi letar inte efter en universalmodell men extremt beteende måste ändras. Vi måste få stillsittande människor att bli mer aktiva och få fler att äta mer grönsaker.

Pr. Sorrentino: I ungefär tio år var jag koordinator i ett projekt som hette ”Utbildning för att förebygga”. Projektets målgrupp var högstadie- och gymnasieelever i Milanoområdet. Programmet utvecklades under med hjälp av Milanoprovinsen – Utbildningsenheten och Utbildningsdirektören. Nutritionister utbildade unga människor om diet, delade ut enkäter etc. Programmet påverkade, men vi upptäckte att problemet fanns i hemmen. När eleverna kom hem fanns inte det stöd som behövdes och uppföljning av våra ansträngningar. Faktum är att vi även måste utbilda föräldrarna.

En annan detalj: TV reklam som riktar sig till barn är skadlig. Barnen sätter press på sina föräldrar att köpa skräpmat.

Vi ser redan exempel på en positiv utveckling, t.ex. regler om märkning som innebär att konsumenterna ges en ökad möjlighet att veta vad de köper. Med speciell märkning kan kvalitetsprodukter, organiska produkter etc. identifieras. Märkning innebär även ett ökat skydd av ursprunget av mat och vin, som till exempel DOC (”Denominazione di Origine Controllata” eller ”kontrollerad ursprungs beteckning”).
Det är tydligt att vi behöver mer informationskampanjer: mer information i skolor ända från det att barnen är mycket små, eftersom det är då hälsoproblem som är relaterade till matvanorna börjar. Vi behöver utbilda familjer, lärare, skoltjänstemän, husläkare, apotekare – alla de som kommer i kontakt med allmänheten.